Det är alltid kul att se efter vad man gjort.
Läsa sin historia tidiga mornar med särskrivna vokaler och nyvakna ögon den man skrev med sammanskrivna versaler, sena nätter och berusad av ångestonani.
Är en förklaring alltid ett efterkonstruerat rättfärdigande av våra djuriska instinkter?
En ursäkt för vad man är.
Det ända nakna djuret, är vi ödlor,
var får vi all vår information i från?
Den vi lever inte den vi söker?
Är nyfikenheten den naiva delen av egot och ett stort ickefilter av information från ett mycket mindre djur, insekterna?
Är ödet alltid då tid, det vi kan se och då stödja oss mot,
det som inte kan göras ogjort ju närmre döden vi tar oss och övertygelsen behöver levande bevis för att inte överge dig?
Jag tror inte på att ångra något jag gjort, bara att gjöra så mycket jag hinner i mina unga friska starka år, så jag kan efterkonstruera resten av min levande tid i hopp av att hinna göra en trovärdig analys i brist på ork av att längre göra.
Är medicin en drog man inte kan leva utan?
Jag är sopgubben med mat i skägget, en resande loppcirkus som uppträder mellan våningarna, ölen gör mig rädd för att somna.
Jag hoppas du dödar mig i sömnen då jag har allt jag behöver.
Varje dag är en illution av ett trick som döljer ett annat.
Jag kommer ihåg äldre tjejer när jag var yngre, jag är inte bitter jag låtsas bara inte att saker är vad de inte är för att hålla mig nöjd, det är jag ändå.
jag tror också på gränser, när det kommer till sista glassen, stearinljus dassiga kolfingernätter och flitig, effektiv död.
dagensord;golvbrunn
posted by Rent mjöl i påsen @ 10:56 AM
0 comments
