Äntligen en dag på kontoret värt att nämna. jag var på museum och såg på döda saker. dom kallas så för att allt som funnits så länge måste vara dött, till och med sköldpaddorna var döda. . jag insåg precis att jag inte var på kontoret, det var ju igår och jag kommer inte ens ihåg vad jag åt till lunch då?
Det var en man som jag aldrig sett tidigare som stormade in på mitt kontor idag precis när jag betalade städerskan för att klämma på sina egna bröst. han var en advokat och känar sina pengar på att jaga ner stora män som billy the kid och joacim postner. jag hade pengar till min pat garret och bojorna stoppades tillbaka i hans giriga ficka.
Verkligheten har för mig blivit ett fängelse. finns det stödgrupper eller underjordiska armeer man kan gå med i, några som hållermed och arbetar i en fri riktning för bättring eller eget nöje? jag nöjer mig snart med vadsomhelst bara det inte kallas yrkesinriktning eller institution. Jag har drömmar om Malmö, det finns svartklubbar till höger och vänster, maten billig, ingen tunnelbana, en betongpark och ett tempo som liknar ett kreativt gruppboende på valium.
Jag stjäl nästan varje dag, om det inte är godis jag igentligen har råd med så är det oskulder jag aldrig skulle kunna köpa för alla pengar i världen. två av mina vänner 24 respektive 26 är båda över tjugo. ordvitts. jag blev utskrattad idag, kanske inte utskrattad men ett tydligt utalande från mig blev motaget av renrasigt medvetet missförstånd hat och utan vänners uppbackning. Alla visste att jag inte skallade den där jävla bruden, men utalandet var för att påvisa ett övertramp.
-Vad pratar du om, utveckla?
Man ska inte behöva utveckla, alla vet att det är mot lagen att skallas och mot den moraliska om det gäller en brud. Om det behövs utvecklas är det inte jag som är världsfrånvänd.
konsten med att leva är att det inte är en konst och alla som påstår att det är det gör en höna av en fjäder.
behövs det mer text i en frågeställnig för att utveckla sig eller mindre för att utveckla dig?
-Ingen känner mig. Och det säger jag inte för att jag är obstinat eller medelklassdjup. Inte heller är jag arg eller tjurig bara för att jag utryker mig grovt när jag känner missnöje. Att konstant misstolkas ligger kanske i den andres räddsla för mina känslor men det är också i mitt ansvar att inte sätta den andre i den sitvationen?
Men vafan! här kommer en lista på vad jag hatar,(hat som att jag älskar alla människor men jag skulle bara vilja döda någon jävel ibland.)
Om man inte vikerihop tetra pak när man kastar det i soporna. Om man inte gillar glass,läsk eller pankaka. Tror att slasken är en avfallskvarn. Tror att man är arg bara för att man höjjer rösten eller reagerar. Tar allt i försvar som jag påstår mig hata när jag bara pekar ut självklara brister i ett multinationelt företag som blåser mig på pengar. Refererar till andras upplevelser för att påvisa förståelse. En mjuk utsida och hård mitten istället för viseversa. Inträde för att gå in på en bar och dricka öl. Att försåelse är att veta mer istället för att förstå den som vet mindre. Att se tandläkar räkningar som en självklar utgifft från ett ännu mer självklart sparkonto. Att man plankar på tunnelbanan för att man är snål. Tror att man äger världen för att man betalar skatt. Paragrafryttare och lismare. Tycker att man är slö för att man inte gör profit av sina intressen. Post i alla former. Jag tycker det mesta nya inom film, musik,konst och populärkulur är förutsägbart och tråkiga kopior av vad vi visste skulle komma.
nu hatar jag inget mer. inte ens det jag precis räknat upp.
Det händer nästan aldrig mig,jag stör mig inte på det men hon går till någon annan. ingen stannar i ett brinnande torn, inte efter att det förstår att det inte är elden som tar död på dig utan gaserna och giftig rökutvekling uppstår när olika kemiska ämnen träffas. jag vill knulla tjejen på solstickan tändstickspaketet, jag har åldern inne.
-Efter som du växtupp utan kvinnor i din närhet har du tappat förståndet.
jag blir ledsen av att det inte kommer nya gammla filmer. jag ser inget nöje längre i att se gammal film. jag har sett alla bra och det känns nästan tomt, jag kommer aldrig se några mer Bad lands,scarecrow,patt garett and billy the kid, casablanka,cool hand luke, singing in the rain,repoman och namedrop.
jazzen växer och växer men känns som att det närmar sig ett slut utan utvekling. jag finner tröst i henne.
