Friday, September 05, 2008
En röst att trösta sig imot.
jag tuggar tuggumi medans hon dricker kaffe.
vi bestämer träff på hörnet där vi sågs första gången.
jag slår knut på knytnävarna i fickorna, fjärillar i magen och ivrig att spendera.
jag kan inte kan odla, bygga eller arbeta mig till det här, det hon har är specielt.
hon dyker aldrig up.
när det kommer till droger kan man bara lita på sig själv.
dagensord;L.S.D
0 Comments:
Post a Comment
<< Home